Inavel är när föräldrarna på något sätt är närbesläktade och får en avkomma tillsammans. Inavel ger främst negativa egenskaper hos avkomman. Det främsta problemet med inavel är att avkomman belastas av negativa resultat i form av exempelvis underliggande sjukdomar, ärftliga missbildningar eller försämrat immunförsvar. Effekten uppstår när båda föräldrarna bär på samma anlag och avkomman får denna uppsättning dubbelt ökar sannolikheten att ett underliggande sjukdomsanlag “blommar ut” varvid sjukdomen frambringas.
Inavel gör även att den genetiska mångfalden sjunker inom en viss population, då vissa anlag av slumpen trängs undan. Inavel gör att den genetiska mångfalden sjunker och därmed minskar möjligheten att hantera exempelvis ändrade förhållanden. En tydlig effekt av för hög inavel i en population är risken för avelsdepression, dvs antalet individer i en kull sjunker i antal till en eller ett fåtal i en kull, antalet missbildade avkommor ökar mm.
Ibland görs medveten parning med viss inavel. De främsta skälen är då en population (ex till antalet liten ras) inte har förutsättningar att göra en parning utan viss inavel. Här ska uppfödaren då sträva en en låg inavelsgrad. Ett alternativ till detta är att söka efter kompatibel avelshane från en annan ras, som på ett bra sätt bär med sig en ny uppsättning gener till den begränsade populationen.